Sammanfattning!

Nu är det väl ungeför sen 1 månadad sen det tog slut mellan mig och Chris, det har tagit hårt på mig men jag kämpar vidare...
Konstigt att man kan gå från att vara så nära varandra till totala främlingar.

Min käraste Fidde gick ju i samma veva bort vilket toppade på den känslomässiga biten en hel del, nu på
fredag är det avsked på begravningen...

Min älskade finaste människa som jag håller mest kär i hela världen, alltså min mormor ligger sen i ons på
sjukhuset, hon är riktigt illa däran och har själv gett upp hoppet säger hon, hon äter inte och blir sämre för varje timma som går.
Jag har det värsta på känn, jag vet att man inte ska ge upp hoppet, jag vill ingenting mer än att hon ska repa sig och komma hem igen, men jag börjar bli mer införstådd på att det förmodligen inte kommer ske.

Har inte så mycket mer att säga just nu...

Ta hand om varandra, älska varandra, ta helt enkelt vara på all tid ni har med en människa som står er varmt om hjärtat...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0